100 bybor, 1 800 biljetter och en lada — så låter Radio Tofteryd

Radio Tofteryd är en radiokanal som aldrig har sänt en enda minut på riktigt. Ändå drog den fullt hus i en lada i Nåthult utanför Skillingaryd. Kanalen på 103,5 MHz är ramberättelsen i årets Tofterydsrevy, som hade premiär lördagen den 8 augusti och spelade sin sista föreställning söndagen den 16 augusti. Den var slutsåld, med insläpp klockan 14 och start klockan 15.

Siffrorna är det som gör historien intressant. Ungefär hundra personer med koppling till Tofterydsbygden står bakom uppsättningen, varav ett trettiotal barn och ungdomar. Arrangörerna släppte 1 800 biljetter. Det betyder omkring arton betalande besökare per medverkande — en relation som få professionella scener i Sverige kommer i närheten av, och som säger en hel del om hur djupt traditionen sitter i bygden.

För den som aldrig satt sin fot i Vaggeryds kommun kan det låta som en trivsam bygdehistoria. Men revyn har rullat vartannat år sedan 1998, snart tre decennier, och den överlever inte på nostalgi. Den överlever på att materialet är färskt, lokalt och obekvämt nog för att folk ska prata om det på Ica dagen efter.

Vad är Radio Tofteryd – och varför i en lada?

Scenen föreställer en radiostudio. Så länge lampan lyser sänder kanalen, och enligt Skillingaryd.nu hänger stationens framtid i handlingen på att den ska nå 300 lyssnare. Runt den premissen har ensemblen hängt upp alltihop: morgonprogram, trafikrapport, musiktävling, sång, dans och sketcher.

Så länge det lyser sänder vi.

Ladan tillhör PO Toftgård och kallas kort och gott POs lada. Att spela i en ekonomibyggnad är inget nödvändigt ont — det är själva poängen. Akustiken är rå, publiken sitter tätt och avståndet mellan scenkant och första bänk är minimalt. En replik om kommunhuset landar helt enkelt hårdare där än den hade gjort i en välbyggd teatersalong.

Hundra personer, en by och tolvtimmarsrep

En bygderevy av den här storleken är mindre en teaterproduktion än ett litet företag som byggs upp och rivs ner på några veckor. Kulisser ska snickras, orkestern ska sitta, parkeringen ska fungera, vaktmästare och kioskpersonal bemannas. Nästan allt görs av folk som har ett annat jobb på dagtid.

Trettio barn och ungdomar på scenen

Ungefär en tredjedel av de medverkande är barn och ungdomar, bland dem åttaåringarna Albert och Olle. Det är en rekryteringsmodell som få föreningar klarar av: den som står på scen som åttaåring i år kan mycket väl skriva sketcher om tio uppsättningar. Just den kontinuiteten förklarar varför revyn fortfarande finns kvar.

Regissören, idésprutan och producenten

Ann Erlandsson står för regin. Christer Malmborg är idégivare och syns själv som morgonprogramledare. PO Toftgård är producent och äger lokalen. Bland de medverkande märks också lantbrukaren Mattias Lindkvist Toftgård, som både intervjuas under mjölkningen och gör en imitation av konstnären Lars Lerin, samt Hanna Axelsson.

Rep från tio på morgonen till tio på kvällen

Veckan före premiär repeterade ensemblen enligt Skillingaryd.nu från klockan tio på morgonen till tio på kvällen. Tolv timmar, ideellt, mitt i högsommaren. Det är den delen av en bygderevy som publiken aldrig ser, och som avgör om skämten sitter eller faller platt.

Skämten som bara landar i Vaggeryds kommun

Materialet är hämtat rakt ur den lokala nyhetsrapporteringen. Flytten av Skillingehus får sig en känga, liksom händelser kring Vaggeryds Chark och det som lokalt kallas Yggen. Kommunpolitiker imiteras. Tofthagaskolan och Hokaskolan ställs mot varandra i en stavningstävling, och Sveriges Radios P4 Nästa får en parodi på köpet.

Arrangörerna menar ändå att utsocknes känner igen sig, eftersom kommuner i grunden fungerar likadant. Det stämmer nog. Ett kommunhus som byter adress, en charkfabrik som hamnar i tidningen och en trafikrapport om vägar ingen utanför socknen hört talas om — de ingredienserna finns i varenda svensk landsbygdskommun.

Korven i biljetten är ingen slump

I biljettpriset ingår en korv med bröd och en mugg saft i pausen. Numrerade platser finns inte. Det låter som en petitess, men det är i praktiken affärsmodellen: en låg och förutsägbar tröskel som gör att en barnfamilj kan gå utan att budgetera för kiosken, och en paus där folk faktiskt reser sig och pratar med varandra. Överskottet stannar i bygden, via Tofteryds bygdeförening.

Vad du ska hålla koll på till nästa gång

Radio Tofteryd har tystnat för den här omgången. Skillingaryd.nu publicerade 73 bilder från föreställningen, fotograferade av Sara Mejving — den närmaste dokumentation som finns för den som missade det.

Med tvåårscykeln intakt är nästa uppsättning aktuell sommaren 2028. Vill du in då gäller det att bevaka Tofteryds bygdeförening och biljettsläppet redan i början av sommaren. I år fanns över 700 biljetter kvar drygt en vecka före premiär, och sista föreställningen blev ändå slutsåld. Väntar du till augusti är chansen liten. Sätt en påminnelse i kalendern till juni 2028, så slipper du läsa om det i efterhand.