Tre kastare över 69 meter i EM-finalen i diskus

Tre kastare över 69 meter, ett mästerskapsrekord som föll flera gånger och en svensk på fjärde plats – EM-finalen i diskus i Birmingham på torsdagskvällen blev den hårdaste som europamästerskapen har sett, och Daniel Ståhl lämnade arenan tomhänt.

Ståhls bästa kast mätte 68,22 och kom i fjärde omgången. Det hade räckt till medalj i de allra flesta mästerskap. Inte den här gången. Bronset gick till tyske Henrik Janssen på 69,53, alltså 1,31 meter längre. Mykolas Alekna från Litauen tog silver med 69,89 och slovenen Kristjan Čeh vann på 72,51 – enligt World Athletics det längsta kast som någonsin gjorts i ett mästerskap.

För svensk friidrott stack det till. Ståhl har varit garanten, mannen som nästan alltid landar på pallen när det gäller. Nu blev det tredje EM i rad utan medalj för honom, och EM-guldet är fortfarande det enda som fattas i hans samling – det påpekar SVT Sport i sin rapportering från Birmingham.

Så gick EM-finalen i diskus

Kvällen avgjordes tidigt, och det var Čeh som avgjorde den. Slovenen behövde ett enda kast för att skriva om historieboken, och därefter höjde han ribban ytterligare två gånger. De övriga fick tävla om resterna.

Čehs öppning var redan ett rekord

Čeh inledde på 70,83 – längre än det mästerskapsrekord på 69,78 som Alekna satt i München fyra år tidigare. I andra omgången kom 70,13, och i tredje släppte han i väg 72,51. Titelförsvaret var därmed klart långt innan finalen var slut. Även Aleknas silverkast på 69,89 var längre än det gamla rekordet.

Ståhls serie: fyra kast, ett enda lyft

Svensken började med 67,68 och följde upp med 67,40. Tredje kastet på 64,75 blev en tapp. I fjärde omgången kom kvällens bästa, 68,22, men de två avslutande omgångarna gav ingenting extra. Enligt Friidrottaren dök diskusen i det sista försöket och Ståhl valde att kliva över i stället för att fullfölja.

Vad Ståhl själv sa i Birmingham

Han var inte förkrossad, men inte nöjd heller. Till TT beskrev han en kropp som ville mer än tekniken tillät: "Jag hade mycket kraft i dag, men jag kunde inte riktigt bibehålla längden i rörelsen." Att han var "lite bitter" erkände han också. Samtidigt hade han svårt att låta bli att imponeras av det han just varit med om.

Jag hade jävligt kul därinne. Men jag är lite för ivrig, jag vill för mycket helt enkelt och satsar rejält. Men det blev inte min dag i dag helt enkelt.

Han kallade det en historisk final och talade om en otroligt hög nivå på tävlingen. Den beskrivningen håller: när bronset kräver 69,53 är marginalen för en halvbra dag i princip borta.

Har diskusvärlden sprungit ifrån svensken?

Det korta svaret är nej – men avståndet har krympt åt fel håll. Ståhl vann OS-guld i Paris 2024 och har enligt Friidrottaren levererat på de två senaste VM:en, i Budapest 2023 och Tokyo 2025. Problemet är att toppen i Europa har flyttat sig. För fyra år sedan vann man EM-guld på strax under 70 meter. I Birmingham hade knappt 70 meter inte ens gett silver.

Sätt 68,22 i perspektiv: det är en längd som normalt är biljett till pallen i ett mästerskap. Den här kvällen var den fjärde bäst. Ståhl fyllde 33 år tidigare i år, och Čeh och Alekna är båda yngre. Ska svensken ta det EM-guld som saknas krävs antingen ett kliv uppåt i egen kapacitet eller en betydligt svagare dag från de två framför honom.

Vilka svenskar du bör hålla koll på nu

Torsdagen gav mer än diskusbesvikelsen. Kajsa Roth klarade 4,60 i stavhopp, personligt rekord. Louise Ekman tog sig vidare i höjdhopp på 1,91. Leo Magnusson kvalificerade sig till finalen på 3 000 meter hinder på tiden 8.35,12. Maja Åskag slutade nia i tresteg med 14,04 och Elna Wester noterade personbästa på 52,02 i 400 meter utan att gå vidare från semifinalen.

Med andra ord: den svenska EM-veckan är inte avgjord för att Ståhl missade pallen. Flera medaljchanser ligger kvar i de finaler som återstår, och de sänds som vanligt via SVT.

Det här ska du titta efter härnäst

Håll ögonen på höjd- och hinderfinalerna där Ekman och Magnusson tävlar, och på hur Ståhl väljer att lägga upp resten av säsongen – Diamond League-tävlingarna efter mästerskapet brukar visa om formkurvan pekar uppåt. Och notera siffran 72,51. Den blir referenspunkten för varje diskusdiskussion fram till nästa VM.