Andreas Almgrens EM-guld – världsmästaren 44 sekunder efter

Almgrens EM-guld på 10 000 meter i Birmingham avgjordes inte på upploppet. Det avgjordes med åtta varv kvar, när Andreas Almgren höjde farten en gång till och lämnade hela fältet bakom sig. Klockan stannade på 27.23,44 på lördagen – nytt mästerskapsrekord, och 19 sekunder före tvåan Dominic Lokinyomo Lobalu från Schweiz.

Men siffran som säger mest om loppet är en annan. Jimmy Gressier, regerande världsmästare, tog brons på 28.07,90. Det är 44 sekunder efter Almgren, på en distans där hela medaljstriden normalt ryms inom några sekunder på upploppet. Fransmannen sprang sitt lopp, gjorde inget fel – och blev ändå utsprungen med enorm marginal.

Guldet är dessutom historiskt. Ingen svensk man hade tidigare vunnit EM-guld på 10 000 meter. Samma mästerskap gav Samuel Pihlström silver på 1 500 meter, vilket betyder att Sverige plockade medalj på både medel- och långdistans i samma EM. Det är ovanligt för svensk del, och det har hänt nu.

Loppet som var kört efter tre varv

Starten var trög, som den ofta blir när ett helt startfält vaktar på varandra. Efter ungefär tre varv tröttnade Almgren, gick upp i spetsen och satte ett jämnt, hårt tempo som ingen annan orkade hänga med i särskilt länge. Med åtta varv kvar sträckte han ut på allvar och skapade ett glapp som bara växte.

Han beskrev själv en tung passage med fyra varv kvar innan han rullade in de sista kilometrarna. Enligt SVT sa han efteråt att det fick bära eller brista. Till Svenska Friidrottsförbundet konstaterade han kort att det inte kan bli så mycket bättre än så här. I slutskedet varvade han en klunga löpare som startat i samma final.

Vad Almgrens EM-guld betyder för svensk friidrott

Sverige har haft världsklass i hopp och kast i decennier. Löpning på bana har varit en annan sak. Att en svensk nu vinner ett EM på 10 000 meter, och gör det genom att springa ifrån hela Europa i stället för att spurta smart, flyttar hela referensramen för vad svenska distanslöpare kan sikta på.

Effekten märks snabbast i klubbarna. Ett guld på tv en lördagskväll i augusti drar barn till löpargrupperna på ett sätt som ingen kampanj klarar. Kombinationen Almgren och Pihlström ger dessutom två helt olika förebilder: en som mal ner motståndet på distans, en som slåss i klungan på 1 500 meter.

Tre rekord som förklarar formen

Guldet kom inte från ingenstans. Almgren har under de senaste åren flyttat sina egna gränser i en takt som är svår att hitta motstycke till i svensk löpning, och rekorden ligger utspridda över tre helt olika distanser.

12.44,27 på 5 000 meter

I juni 2025 sprang Almgren 5 000 meter på 12.44,27 och tog europarekordet. Det är en tid som placerar honom bland de snabbaste européer som någonsin sprungit distansen, och den visade att grundfarten fanns långt innan han började jaga guld på den dubbelt så långa banan.

26.52,87 på 10 000 meter

Hans svenska rekord på 10 000 meter lyder 26.52,87. Det är knappt sex sekunder från Mo Farahs europarekord. Sätt det mot lördagens vinnartid: Almgren vann EM-guldet drygt 30 sekunder långsammare än sitt eget bästa. Han behövde alltså inte vara i närheten av sin toppnivå för att krossa fältet.

26.53 i Valencia och 59.23 på halvmaraton

På landsväg har han gjort samma sak. Segertiden 26.53 på 10 km i Valencia var europarekord med över tio sekunder, och på halvmaraton har han svenskt rekord på 59.23. Det sista är intressant framåt: den som springer under en timme på halvmaran har normalt maratondörren på glänt.

Hyllningarna: ”Det ska vara omöjligt”

Reaktionerna kom direkt, och de handlade mindre om medaljen än om hur den togs. Tränaren Urban Aruhn var kortast och tydligast av alla.

Det som killen gör i dag ska vara omöjligt.

SVT:s expert Alhaji Jeng sa att man blir mållös av att se hur loppet genomförs, och kommentatorn Jacob Hård kallade det ett lopp som kommer att gå till historien på flera sätt. Landslagskaptenen Kajsa Bergqvist menade att Almgren hade kunnat vinna finalen på vilket sätt som helst. Gressier, mannen som fick brons, sammanfattade det med att svensken är så stark.

Så snabbt är 27.23,44 i praktiken

Tiden är lätt att läsa förbi. Räkna om den i stället: 25 varv på 400 meter, i snitt 65,7 sekunder per varv, utan en enda paus. Det motsvarar 2.44 per kilometer. En vardagsmotionär som springer 5 kilometer på 25 minuter ligger nästan dubbelt så långsamt – och Almgren höll sin fart dubbelt så långt.

Håll koll på resten av mästerskapet i Birmingham och på hans höstsäsong på landsväg, där de riktigt snabba tiderna brukar sättas. Frågan som hänger kvar efter lördagen är inte om han kan vinna mästerskap, utan om han går på europarekordet på 10 000 meter härnäst. Springer du själv? Ta med dig det jämna tempot – det, inte spurten, var vad som avgjorde.