En fotograf tog fyra priser – så mår svensk pressfotografi

Vill du veta hur svensk pressfotografi mår just nu räcker det att läsa vinnarlistan från Årets Bild 2025. En enda fotograf, Alexander Mahmoud på Dagens Nyheter, gick därifrån med fyra priser: han tog både huvudpriset Årets Bild och utmärkelsen Årets Fotograf, plus segrarna i klasserna nyhetsreportage utrikes och vardagslivsbild utrikes.

Bilden som avgjorde det hela är märkligt stillsam. Den togs den 7 oktober 2025 och visar en kvinna som betraktar rök som stiger från Gaza, sedd från trakten kring Sderot på den israeliska sidan. Inget blod, ingen explosion i förgrunden. Bara en människa som tittar, och ett landskap som brinner en bit bort. Datumet är knappast slumpartat valt av verkligheten – det var tvåårsdagen av attackerna som utlöste kriget.

Det här är bakgrunden man sällan får med sig när man scrollar igenom ett veckovis bildsvep. DN publicerar en sådan kavalkad varje vecka, senast för vecka 33 – måndag 10 till söndag 16 augusti. Den ser ut som en mjuk söndagsläsning. I praktiken är den ett skyltfönster för ett yrke där ett fåtal personer just nu levererar på en nivå som få länder av Sveriges storlek kommer i närheten av.

Bilden som vann: rök över Gaza, sedd från Israel

Det som gör vinnarbilden ovanlig är valet av position. Fotografen står inte inne i katastrofen utan bredvid den, tillsammans med någon som ser på. Kompositionen tvingar betraktaren att bli åskådare till en åskådare. Det är ett grepp som är svårt att få att fungera – blir avståndet för stort tappar bilden allvar, blir det för litet blir den bara ännu en krigsbild i flödet.

Att samma fotograf också vann vardagslivsbild utrikes säger något ytterligare. Juryn belönade alltså inte en enstaka lyckträff under dramatiska omständigheter, utan en fotograf som klarar båda registren: det brinnande och det stilla.

Vad prisregnet säger om svensk pressfotografi

DN tog minst sex av de redovisade priserna 2025. Utöver Mahmouds fyra vann Anders Hansson klassen nyhetsbild utrikes och Ali Lorestani nyhetsbild inrikes. Aftonbladet och TT fick in Pavel Koubek på nyhetsreportage inrikes, frilansaren Johan Carlberg utsågs till Årets Rookie och dokumentärfilmaren Maud Nycander fick hederspriset.

Koncentrationen är i sig en nyhet. När en enda redaktion tar en så stor andel av priserna betyder det två saker samtidigt: att DN fortsatt betalar för att skicka egna fotografer långt bort under lång tid, och att få andra svenska redaktioner har råd med samma sak. Bredden i svensk pressfotografi är alltså inte lika stark som toppen.

Så fungerar tävlingen som rangordnar yrket

Årets Bild är inte en läsartävling eller en marknadsföringsgrej. Den är branschens egen mätsticka, och den har funnits längre än de flesta tror.

Startade 1942, mitt under världskriget

Tävlingen grundades 1942 av Pressfotografernas klubb, PFK, med syftet att driva upp den yrkesmässiga nivån. Att den startade när Sverige låg omringat av ett krig det inte deltog i är ingen detalj att gå förbi – behovet av att dokumentera samtiden kändes akut just då. Klubben äger i dag bolaget Årets Bild Sverige AB, och Journalistförbundet är den viktigaste samarbetspartnern.

En fristående jury på åtta personer

Bedömningen görs av en oberoende jury som följer fastställda riktlinjer. Till 2025 års omgång bestod den av åtta personer och täckte både stillbild och rörlig bild. Att juryn är fristående från redaktionerna är hela poängen: annars vore ett resultat där en tidning tar sex priser inte värt någonting.

Vinnarna kommer i mars, varje år

Resultatet presenteras i mars. Det innebär att bilder tagna under hösten – som vinnarbilden från oktober – bedöms bara några månader senare, medan nyhetsläget de skildrar ofta har hunnit förändras helt. Bilden ska alltså hålla även när nyheten den föddes ur inte längre är ny.

DN har varit på den här nivån förut

Det här är inget nytt fenomen. Redan 1976 tog DN-fotografen Sven-Erik Sjöberg tredjepris i klassen Spot News i World Press Photo för sin bevakning av Phnom Penhs fall. Drygt tre decennier senare, 2009, fick DN:s Lars Lindqvist andrapris i General News i samma tävling för ett arbete från Georgien. Han har senare tagit hem ytterligare en World Press Photo-utmärkelse.

Femtio år av internationella priser från samma redaktion är ovanligt uthålligt för ett land med tio miljoner invånare. Arbetets museum i Norrköping har också visat DN:s bildjournalistik i utställningsform, vilket säger något om att de här bilderna betraktas som mer än dagsfärskt material.

Det här ska du titta efter i nästa bildsvep

Nästa gång ett veckosvep dyker upp i flödet, ge det trettio sekunder till. Skillnaden mellan en illustration och en nyhetsbild går att se med blotta ögat om man vet vad man letar efter:

• Vem står bilden närmast – den som drabbas, eller den som tittar på?
• Hade fotografen kunnat ta bilden på tio sekunder, eller krävdes timmar av väntan?
• Finns det en människa i bildens mitt, eller bara en händelse?
• Står det en namngiven fotograf i bildtexten, eller bara ett byrånamn?

Den sista punkten är den mest praktiska. Egna, namngivna fotografer kostar pengar, och antalet svenska redaktioner som fortfarande har dem krymper. Håll koll på vinnarlistan i mars nästa år – om samma redaktion tar samma andel priser igen är det inte längre en framgångssaga, utan ett tecken på att alla andra har slutat skicka någon dit där bilderna finns.