Konstnären Daniel Douglas gömmer ansikten i grenar och stenar
En holländsk oljemålare med verk på Kröller-Müller och Drents Museum har flyttat sin ateljé till en kopparröd vedbod i Skärbäck – och tagit kundkretsen med sig.
I en vedbod med blekt kopparröd fasad i Skärbäck i Småland har konstnären Daniel Douglas sin ateljé. Utsidan avslöjar ingenting. Innanför dörren står ett staffli, och på duken växer sådant som inte brukar komma ur en uthusbyggnad på landsbygden: en man i turban på en flygande matta, ungefär som Aladdin. Enligt Smålandsposten, som skrivit om honom, är hans målningar värda flera hundra tusen kronor styck.
Sedan 2020 arbetar han dessutom med en serie som bygger på pareidolia – fenomenet när hjärnan envisas med att se ett ansikte där det inte finns något. En knotig gren, en stenyta, ett moln. Douglas målar fram ansiktena i olja, med en teknik lånad från 1600-talets holländska mästare, och låter betraktaren upptäcka dem själv. Det är den detaljen som gör honom svår att placera i en svensk bygdekonstnärsmall.
För en svensk läsare är det här mer än en kuriositet. Det säger något om hur en internationell konstmarknad numera fungerar: köparna sitter kvar i Nederländerna, galleriurvalet sköts på distans, och ateljén kan ligga var som helst där ljuset är bra och huspriserna låga. Småland råkar uppfylla båda kraven.
Så hamnade konstnären Daniel Douglas i Sverige
Flytten var inte en flykt från ett misslyckande. Enligt Smålandsposten beskriver han det själv ungefär så här: han sålde tillräckligt många målningar för att spara ihop pengarna, och köpte sedan hus i Sverige. Karriären fanns alltså redan när han flyttade – det som ändrades var adressen, inte kundkretsen. Han är född 1984 i Dedemsvaart i östra Nederländerna och hade då byggt upp en meritlista under ett drygt decennium.
Vem lärde honom måla som en gammal mästare?
Den realistiska stilen kommer inte från en svensk folkhögskola eller en modern konsthögskola. Douglas gick en väg som knappt existerar i Sverige längre: mästare–lärling, följt av en italiensk ateljéskola. Två steg formade honom, och båda syns i det han gör i dag.
Lärlingsåret hos Maarten Welbergen
År 2004 gick han i lära hos den nederländske konstnären Maarten Welbergen. Där lärde han sig grunderna i oljemåleri och proportionslära – hur en form byggs upp lager för lager, och hur ögat mäter avstånd på en duk. Det är hantverksträning av det slag som tar år, inte terminer, och som förklarar varför verken håller den tekniska nivå de gör.
Åren vid Florence Academy of Art
Därefter flyttade han till Italien och studerade vid Florence Academy of Art, en skola som specialiserat sig på klassisk teckning och måleri efter 1800-talets ateljémetod. Där tränas skuggsättning, valörer och anatomi tills de sitter i handen. Kombinationen holländsk lärlingstid plus florentinsk akademi är ovanlig, och den är en stor del av prislappen.
Vad gör en tavla värd hundratusentals kronor?
Tre saker driver priset på den här sortens konst: tiden per verk, hur få verk som blir klara per år, och vem som har ställt ut dem. Den sista punkten väger tyngst. Ett museum som visar eller köper in ett verk fungerar som ett kvalitetsintyg, och enligt konstnärens egen webbplats har flera gjort just det.
- Kröller-Müller Museum i Otterlo, Museum Jan van der Togt i Amstelveen och Noordbrabants Museum – 2008
- Drents Museum i Assen – 2010, i samband med en utställning om Ludvig Napoleon, där museet köpte in ett porträtt till sin samling
- Gemeentemuseum Den Haag – sommarutställningen 2014
- Museum de Fundatie i Zwolle – ZomerExpo Europa 2019
- Voerman Stadsmuseum i Hattem – återkommande vintersäsonger 2020–2024
- Museum Slager i 's-Hertogenbosch – hösten 2025 till januari 2026
Sätt det i ett svenskt sammanhang: väldigt få nu levande konstnärer i Sverige rör sig i det prisläget för enskilda verk, och de som gör det har nästan alltid en internationell köparbas bakom sig. Douglas har det. Skillnaden mot en svensk kollega i samma prisklass är att han sitter i en vedbod i Skärbäck i stället för i en ateljé i Stockholm.
Två spår i måleriet – ljuset och ansiktena
Vid sidan av pareidoliaserien driver han sedan 2012 ett projekt han kallar New Light, där gammal mästarteknik möter modernt konstljus. I stället för det varma fönsterljuset från 1600-talet lyses motiven upp av lampor och skärmar. Det är samma penselhantverk, men med en ljuskälla som inte fanns när tekniken uppfanns – och resultatet blir omedelbart samtida utan att bli abstrakt.
Vad händer härnäst?
Enligt Smålandsposten väntar en utställning på ett museum i Amsterdam. Det innebär att den som vill se verken i verkligheten troligen får resa – merparten av utställningsverksamheten ligger fortfarande i Nederländerna, inte i Sverige. Håll ögonen på svenska konsthallar och länsmuseer i Kronoberg de kommande säsongerna: en internationellt meriterad målare som bor i landskapet är precis den sortens namn en regional institution brukar vilja visa.
Och för dig som funderar på egen ateljé: poängen med vedboden är inte romantiken, utan ekonomin och ljuset. En oisolerad uthusbyggnad går att göra brukbar för en bråkdel av vad en hyrd lokal kostar, och norrljus genom ett litet fönster är stabilare än söderläge. Kolla bygglovsreglerna hos din kommun innan du sågar upp ett fönster – ändrad användning av en komplementbyggnad kan vara anmälningspliktig.
Comments 0