Två filmpris och noll wifi – filmen Hjärtat mitt har premiär

Den 14 augusti fick filmen Hjärtat mitt svensk biopremiär, ett år och tre dagar efter att den visades för allra första gången för publik. Ursprungstiteln är italienska "Gioia mia", ungefär "min glädje", och premissen är enkel nog att rymmas i en mening: en storstadsuppfostrad pojke lämnas hos en åldrad släkting på Sicilien över sommaren, i ett hem utan internet.

Det som gör det värt att lyfta blicken från en vanlig sommarpremiär är vad som hänt med filmen däremellan. Regissören Margherita Spampinato hade världspremiär med sin allra första långfilm i Locarno den 11 augusti 2025 och gick därifrån med två priser. I maj i år tog samma debut hem två statyetter vid David di Donatello, Italiens motsvarighet till Oscarsgalan. Det är ovanligt mycket för en 90 minuter lång debut utan stjärnnamn.

Att den kommer till Sverige just nu är inte helt oskyldigt heller. Mitten av augusti är skolstart för större delen av landet, och frågan om barns mobiler i skolan har varit uppe på högsta politiska nivå – regeringen har låtit ta fram promemorian "Ett nationellt mobilförbud i de obligatoriska skolformerna och fritidshemmet". En film vars hela dramaturgi bygger på att ta telefonen från ett barn landar alltså mitt i något svenska föräldrar redan bråkar om vid köksbordet.

Vad filmen Hjärtat mitt handlar om

Nico, spelad av Marco Fiore, är van vid ett sekulärt hem där tekniken alltid finns i handen. Han skickas motvilligt till tant Gela, spelad av Aurora Quattrocchi – gammaldags, troende och skeptisk till det mesta som lyser. Där finns ingen uppkoppling och inga förhandlingar. Sysslorna är verkliga sysslor: hushållsgöromål, strykning, tystnad. Krocken mellan dem är filmens hela motor, och den byggs upp långsamt.

Det är ingen barnfilm, trots att ett barn bär den. Det är en generationsberättelse där båda parter ska ge ifrån sig något. Spampinato har sagt att materialet bygger på hennes egen uppväxt, vilket förklarar varför de sicilianska detaljerna sitter så exakt: de känns hämtade, inte påhittade.

Prisregnet som tog den från Locarno till Rom

Två priser redan vid världspremiären

Filmen tävlade i Locarnos sektion för nya regissörer, Cineasti del presente. Den fick specialjuryns pris CINÉ+ för bästa debut, och Aurora Quattrocchi belönades med festivalens skådespelarpris för sin insats som Gela. Att en debutant plockar både ett regi- och ett skådespelarpris vid samma festival händer inte varje år, och det var där internationella distributörer började lyssna.

Dubbelt vid David di Donatello

Nio månader senare, vid den 71:a David di Donatello-galan i maj 2026, tog filmen priset för bästa regidebut, medan Quattrocchi vann för bästa skådespelerska. Spampinato fick dessutom Women In Motions pris för framväxande talang i Cannes. Vägen därifrån gick vidare via Busan i september, Thessaloniki i november och Indiens internationella filmfestival – ett klassiskt festivalvarv som är precis vad små europeiska filmer behöver för att alls nå en svensk biograf.

Varför den träffar rätt i Sverige just nu

Svenska skolor har redan börjat låsa in telefoner, och debatten har flyttat sig från om till hur. Det gör en film som konkret visar vad ett barn faktiskt gör med tiden när skärmen försvinner mer intressant än ännu en debattartikel. Här är svaret varken idylliskt eller katastrofalt: det är tråkigt först, sedan något annat. Den som väntar sig en pekpinne mot mobiler får inte riktigt det heller – Gela framställs inte som facit.

Vad kritikerna säger – och var de tvekar

Mottagandet i Sverige har varit varmt men inte okritiskt. I Dagens Nyheter skriver Fredrik Sahlin att filmen bär på gott om mellanmänsklig klokskap, men att tonen blivit lite väl polerad – berättelsen glider fram där den kunde ha skavt. Kulturbloggens Rosemari Södergren gav fyra av fem och beskriver den som en varm film om vad generationer kan lära av varandra.

Den kritiken är värd att ta med sig in i salongen. Hjärtat mitt är en trygg film, inte en obekväm. Vill du ha en italiensk sommarfilm som gör ont ska du leta någon annanstans; vill du ha 90 minuter som faktiskt säger något om ålderdom, minne och sysslolöshet är det här ett bra val.

Så hittar du den – och vad du bör hålla koll på

Räkna inte med att filmen Hjärtat mitt går på varje ort. Italienskspråkiga prisvinnare får normalt en smal svensk spridning, ofta bara storstädernas kvalitetsbiografer och några få salonger i övriga landet, och de rullar sällan mer än några veckor. Kolla biografernas program tidigt i veckan snarare än på fredagen. Missar du den på duk kommer den sannolikt till någon av streamingtjänsterna under hösten – men textad italienska och långa tysta scener mår bättre av en mörk salong än av en soffa med telefonen inom räckhåll. Vilket, med tanke på filmens ärende, är en poäng i sig.